tisdag 19 april 2016

tiden

att semestra själv.
det sitter jag och tänker på.


det här har känts som en fullsmockad vår, men jag kan inte riktigt komma på vad jag gjort.
jag längtar och olängtar till hösten. ja, jag är där i sinnet redan nu. sommaren går för fort och är redan så förutbestämd för mig, så den får inte vara med!
jag kan sakna hur det var när en var barn. när varje upplevelse var en ny erfarenhet, och därför lade sig på minnet och därmed saktade ner tiden. så mycket går på rutin nu. min hjärna hinner inte med.
jag saknar dock inte att sitta i tyskasalen i sexan och se hur en minut sniglar sig förbi och varje lektion känns som flera timmar.
nu går även det mest tråkiga rätt snabbt.
...deppigt.
i alla fall, det jag kommer ihåg från våren (eftersom resultatet ligger framför mig på bänken) är att jag ritat förstås. här är tre färdiga sidor från den första delen ur projektet. (de hänger inte samman)



nu bet jag av en bit av min tand på ett hårspänne. kommer aldrig sluta peta på det nya vassa som uppstått i min mun.
kommer aldrig sluta bita på naglarna. klämma porer. rycka bort hårstrån.
varsegod för värdelös info.

onsdag 10 februari 2016

och skit

hej ni som inte läser.
det bor orosväsen i min garderob igen, ting som vill ont under sängen. min blick i spegeln är oberäknelig och varje vinddrag känns som en kall hand i nacken. (allt det där klichéartade)
jag har varit så dum, så dum som trott att jag är tillräckligt rationell och kontrollerad för att klara av skräckhistorier och myter och sägner.
jag kan för fan bli rädd för en dammtuss om den rör sig minsta lilla när jag inte är beredd. min hjärna hinner skapa tvåhundrasjuttioarton skräckscenarion innan jag ens hunnit blinka.
självkännedomen är tydligen sådär, eller så är jag bara för kaxig för mitt eget bästa.
jag har i alla fall börjat lyssna på flera podcast med spökhistorietema. dels creepypoden på svenska, men sen den har uppehåll, även nosleep-poden från kanada(?)
jag trodde väl att lite go gammal exponering och hemmagjord kbt skulle göra tricket, att jag skulle bli mindre skrämd med tiden. men det har snarare blivit tvärt om.
igår i duschen vågade jag knappt blunda i rädsla för att någon av alla fantasifoster skulle vara i badrummet när jag öppnade ögonen igen. till slut hade jag lyckats jaga upp mig själv så mycket att jag inte ens kunde vika undan med blicken utan att vara rädd för att se någon i periferin.
så jag sov med lampan tänd inatt...
jag är snart 26 år gammal...

det mest patetiska är att historierna oftast inte ens är särskilt läskiga. de är faktiskt rätt ostiga om jag ska vara helt ärlig.
och jag tror inte på spöken.



idag har jag skickat ångestframkallande mail och ätit en semla. ändå en rätt bra dag.
skönt att ta tag i saker, skönt att få äta semlor.
mitt tecknande går fortsatt långsamt framåt. jag hoppas få till en mjukare sväng i strecken. det ser lite taffligt ut just nu. men det måste det få göra, annars kommer jag aldrig någon vart.
pok






onsdag 27 januari 2016

läpp-skalman

den senaste uppdateringen om mina kroppsliga bestyr:
som den gode malmöhipsterfeminist jag är har jag nu snusat upp en fin liten ficka under läppen där jag kan spara allsköns mat att snacksa på när lusten faller på och blodsockret faller.
jag har hittat både godis, bitar av sojafärs och nagellacksflarn.
som en slags läpp-skalman.
bästa vore ju om en kunde få plats med en fikakorg där inne. eller om jag, de få gånger jag går ut på lokal, kunde lägga in kontokort och mobil.

nåväl, detta är väl främst en illustrationsblogg, så jag ska visa lite vad jag gjort idag.
jag har skissat vidare på den första episoden om Doris i mitt projekt. hon har nu tagit sig till stranden och byter om till badkläder.


och här står ett litet barn och leker med bubblor. den är till ett hemligt eventuellt projekt.

(jag vet att såpa inte skummar sådär)

god tur!

tisdag 26 januari 2016

hur går det snäckan?

jotack fint.
julen är över för länge sedan och nu slaskar jag runt i väntan på att den första snödroppen ska spränga sig upp ur malmös betong. det lär ju inte hända, men drömma får en väl?
stor del av min tid spenderas på sofflocket tillsammans med the real housewives of beverly hills.
har en inte tillräckligt med drama i sitt eget liv får en söka det på annat håll.
jag har insett att de börjar bli mina kompisar, de där hollywoodfruarna. eller, jag bryr mig i alla fall oförtjänt mycket om dem, och jag ställer mig direkt i försvarsposition så fort någon ifrågasätter mitt beroende.
men i ärlighetens namn längtar jag tills att det är över. jag är nu inne på säsong sex, och jag börjar se ljuset i slutet av denna skräniga, chanelbeklädda tunnel.
när detta är över ska jag ägna mig åt finkultur och sena rödvinsnätter i filosofins tecken... om jag inte börjar kolla på the real housewives of orange county dvs.

mitt serieprojekt då. det har gått långsamt, det har rullat bakåt i uppförsbacke och det har slitit mitt hår. jag tycker dock äntligen att det börjar bli roligt igen. det är ju min bebis, och jag måste vårda det med ömhet. 
inte en chans att jag hinner klart under detta år på serieskolan, men jag kanske kan komma så pass långt att det blir ovärdigt att lägga ner det i alla fall. 
det är min målbild. jag sätter mig i skiten och tillåter bara en utväg. det är så saker blir gjorda här i världen.

just nu ritar jag på ett utdrag där Doris är huvudperson. hon är tretton år och ska snart börja sjuan på skolan i stan, men än så länge har hon sommarlov.
detta är rätt kassa mobilbilder, men jag vill inte visa för mycket.  
Doris går ner i källaren för att lägga styckad älg i frysen. ett av livets många spännande skeenden.




i lördags var jag på utflykt med några fina personer. vi åkte buss till falsterbo (jag trodde det skulle vara flådigt och rikt där, men ärligt talat såg det ut som mjölbys skummare delar) och vandrade sedan ut till måkläppens naturreservat.
det var dimmigt, fuktigt och kallt och vi snubblade runt i halvfrusen tång, men jag kände mig ändå glad. det stank i alla fall inte avgaser och en hade sett ända bort till danmark om det inte varit så mycket dis.
vi letade efter sälar och svor över deras frånvaro, men en strandbekasin och ett antal måsar gjorde oss i alla fall sällskap... samt hela falsterbos befolkning som ville ta till vara på den oändliga utsikten innan naturreservatet stängde för våren (sälarna måste ju få vara ifred, så det är bara öppet i tre månader under vintern).
jag tror vi var ute i fem timmar och bara gick. en kort paus för fika i brungrå vass och sedan upp igen.
såhär såg det ut:
 

vackert.
mindre vackert var golfbanan som tog upp en stor del av halvön. 
rolig skylt i alla fall:
 
pok






måndag 14 december 2015

jag ville göra en lista, så då gjorde jag det

hur gammal är du?
25 miljarder år

hur gammal känner du dig?
det varierar förstås. barnasinne med åldrat minne.

var bor du?
malmä. i sunkhipsterdelen. 

vad har du gjort i dag?
jag satt i en och en halv timme i morse och räknade på mitt seriekollektivs kassa efter julmarknaden vi deltog i under helgen.
det var kul. vem hade kunnat tro att det bor en liten ekonom i mig?
dock räknade jag om alla delmoment cirka tre gånger. det går inte att lita på den där ekonomen.
sen skrev jag ut almanackor och satt i en soffa.
gick hem och störde roomies med skärande tvärflöjtstoner. 
läste bok och somnade på kuppen.
bra dag.
 
sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? varför?
jag gillar allt utom evigt mörker, långvarig väta och svettig sol.
dessvärre är det oftast någon av dessa i malmö.
 
är du beroende av någonting?
kudde under läppen och jävlarns socker.
 
nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?
1.
2.
3. 
*är som en öppen bok*
 
var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
längtar mycket till att sitta och svära med min bror vid pepparkaksfigurbygge hemma hos mams och paps.
 
vad är du på för humör just nu?
ett ok humör.

vilket är ditt favoritgodis?
bränt socker.
 
vilken är din favoritaffär?
ingen affär.
 
är du morgon- eller kvällsmänniska?
har odlat fram kroniska påsar under ögonen pga vaken hela natten. 
så kvällsmänniska då.
 
har du blivit sydd någon gång?
ett stygn i tån. det sprack och jag tejpade det själv och låtsades som ingenting.
fick ett snyggt ärr på köpet.
 
vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
tycker att folk gör något fint bara genom att säga hej (haha nej okej).
men mitt trippeltuttegäng (seriekollektivet) gör extra fint hela tiden som jag känner mig delaktig i.
det får räknas.

är du blyg?
nä. men blir socialt bakfull titt som tätt. kan ha långa hatsessioner gällande mitt beteende.
 
vad heter du i andra namn?
ellen.
 
vill du gifta dig?
det går väl an om det underlättar för eventuella faderskapsintyg.
och fest kan vara kul.
jag skulle säkert bli rörd och grina.
 
har du något smeknamn?
ass, assface, assturd. dock är det inte särskilt vanligt förekommande.
mamma kallar mig astapastan. det är fint.

PoK

fredag 4 december 2015

första dagen på resten av någons liv

Jag har ritat en första sida i mitt projekt. Kolla !!!

Förmodligen kommer allt att ändras och jag tvingas rita om, men det känns okej i nuläget.
Detta är alltså inte första sidan i hela berättelsen, utan ett utplock jag valde att göra.
Det är inte riktigt lika prestationsgenererande om en skiter i regler och börjar där en känner för´t.
Nu ska jag hem och äta godis eller så.
PoK

korvkorvkorv

Äntligen är jävla november över. Jag visste det inte förut, men nu förstår jag. Det är den sämsta månaden.
Eftersom jag har en tendens att projicera mänskliga känslor på ting och koncept, får jag aningen dåligt samvete över att trasha november såhär, men november har även ett ansvar själv faktiskt.
Att sluta vara så jävla dåligt.
Nu har vi i alla fall tomtat in i december och juletider vilket skänker mig viss inre frid. Kanske är det en placeboeffekt, men all påklistrad julhets uppehåller hjärnan rätt bra. Jag har redan hunnit med både adventsbak och julpyssel, och jag ser duktigt på julkalendern varje dag.
Om jag bara blundar riktigt hårt kan jag nog klara mig förbi världsledan månaden ut.

Seriekollektivet Trippeltutte som jag är medlem i har på det senaste ritat en almanacka för 2016. Jag roffade åt mig september och december, och fixade även omslaget. Som vanligt tog jag mig vatten över huvudet, då jag tydligen tror att tiden är oändlig, men nu är vi äntligen färdiga!
 Kanske på din vägg nästa september och december?:


PoK

lördag 7 november 2015

#serierförklimatet

Utdrag från: http://serierforklimatet.blogspot.se/
"Under oktober och november samlas 32 svenska serieskapare för att sätta klimatfrågan på agendan inför klimatförhandlingarna i Paris. Med kampanjen #serierförklimatet lyfter vi denna avgörande fråga med hjälp av tecknade serier.
Serierna samlas i en bok som utkommer inom kort på Svenska serieförlaget. Allt arbete görs ideellt. Allt överskott skänks till Klimataktion."
 
Mina bidrag:


 

fredag 6 november 2015

Utbud: diverse

Hej kompis!
Här är några teckningar som legat på mitt ritbord de senaste veckorna. 
Pausteckningar mestadels.
Pianomusik:

Mitt skrivbord hemma ser lite ut såhär:

Fundersam flicka med växtvärk:

Monstera, fredskalla och murgröna. Mina rumskamrater:

Det här är Hanna G vs mig på morgonen:

Inspirationskällan Annika Norlin aka Säkert! aka Hello Saferide:

Allt fotograferat med en skruttig mobilkamera.




Novemberdiset

Jag gissar att solen kommer visa sitt plyte lika lite denna november som november 2014.
Malmö-vintern får IG. 
Den globala uppvärmningen får IG.
Det är bara: grått. Och disregn.
Just nu ligger jag i en soffa på skolan och dreglar te på tröjan. 
Försöker teckna manus emellanåt. Nästa vecka ska det vara klart. Så ere bara.
Det har hänt mycket dåligt på sistone. Både på nära håll och långt borta. I stort och smått. 
Inte mig personligen, men att se vänner lida är ju smärtsamt det med.
Jag undrar om ödet jag inte tror på spelar oss ett spratt, för dåliga saker händer alltid i samband med att hösten tränger sig på. Det känns som att tassa på tå kring skiten och vänta på nästa nedslag.


Här är en gran jag ritade under en tågresa.

Och en gran som Ylva O designade och tatuerade in på mitt ben igår.

onsdag 14 oktober 2015

chips

Detta är bilder från i somras, men de passar in även idag. Jag borde bli sponsrad av de olika chipsmärkena så mycket chips som jag äter. 
Det är utan att överdriva min basföda.
Även diverse te-företag kan få sponsra mig. Tack på förhand.
När jag inte halvsover med snusen inne i en chipssmulig säng, sitter jag i skolan, alternativt på möten med dotterbolaget. Vi firar 10 år i år och planerar just nu inför en fet fest i slutet av oktober. 
Jag gillar att engagera mig, men fan vad min hjärna slår knut på sig själv. Det här med att se och planera mer än en vecka framåt är den inte bra på.





måndag 14 september 2015

år 2

Jaha, så jag kom alltså in i år två på Serieskolan. Det känns förstås skitabra.
Vardagen har inte riktigt satt sina klor i mig än då det mest känns som att jag yrar runt i ett töcken av händelser och UpPleVer.
Det är gött på sätt och vis, men också utmattande. *lyxproblem*

Idag tänkte jag visa den presentationsserie jag gjorde till ett fanzine vi tvåor gav till ettorna (även de gjorde ett presentationsfanzine till oss).
Den är tecknad med tusch vilket ju sällan händer i min gråskalade blyertsvärld, men jag fick väl feeling för bläcket helt enkelt.


Lagom putslustig.

Hejrå!

lördag 12 september 2015

häst i sydväst

Kära Gud. Jag är inte bra på att blogga. Jag ska öva på det. Amen.

Det kommer komma skisser och diverse tecknat från sommaren till denna plats i sinom tid, men först tycker jag vi inleder hösten med en häst.

Det är en födelsedagshäst till min farmor som fyllde 88 för några dagar sedan. Hon fick den i pappersformat förstås pga blogg? Va e d? Mm eller hur. Lol. (...farmor sa inte så)

Vi ses!

fredag 17 april 2015

Årsboken- det är nära nu

Varje år snickrar eleverna i serieettan ihop en årsbok för allmänheten att beskåda. Den är fetare än en bibel och ges ut gratis på mässor, till förlag och lite här och var där det passar sig, allt för att sprida vårt budskap och våra serier.
För att finansiera detta mästerverk säljs det annonser kors och tvärs som sedan får vara med längst bak i årsboken. Det brukar vara Malmö-baserade företag som väljer att vara med, men även serie- och bokförlag från andra håll figurerar.
Sedan får varje elev i ettan teckna en annons var utefter önskemål från kunden.
Jag tecknade min egen fars, vilket figurerar tidigare i bloggen i form av bilden på en råtta...
Såhär blev slutresultatet:


Det är då min pappa som kikar in genom fönstret, men han är också råttan. Rörigt.