barnboksuppgift

Glada barn på stökiga vardagsäventyr.
Kanske att denna blir till något mer i framtiden.

Paniken

Hej och hå! Tiden springer mot sommar och här kommer det senaste serieprojektet jag slutfört.
Den handlar om panikångest och går att läsa i seriekollektivet Trippeltutte´s senaste fanzine "Kroppen".
Trippeltutte är då ett seriekollektiv som jag och några vänner här på skolan startat för att skapa serier tillsammans och få mötestid till att hänga och dricka bärs (för det skulle vi inte kunna göra annars..?).
Vi har tidigare gjort ett fanzine vid namn "Förlåt, för att du födde mig" som handlar om att be om ursäkt för hela sin uppenbarelse.
I alla fall. "Kroppen" fick vi klart till Malmö seriefest som ägde rum på stadsbiblioteket i slutet av mars.
Här är min serie:

Det är inte lätt att vara fjorton.

xoxo Astrid Tolke

hettere... hej

Igår såg jag datumet på mitt senaste inlägg här. Det inlägget firar en månad minsann.

Jag har ritat ögonen ur mig, ätit min vikt i chips, lyssnat färdigt på sjätte Harry Potter-boket, bölat på skoltoan, kalasat halvnaken, drömt om att gå ner i spagat, använt för mycket parfym, skrämts av uteblivna känslor, somnat med alla lampor tända, haft hemmafest OCH målat naglarna sen dess. 

Några andra saker har jag nog hunnit med också. Inte lika viktiga dock.

Idag har jag varit indesign-proffs (kan ingenting men lite mer än andra i alla fall *cool*) och ritat på årsboksmaterial under djup koncentration med Anna Ternheim i öronen.

Jag har även besökt en fellow Dotterbolagare (dotterbolaget är ett konst- och seriekollektiv kan en väl säga) för att pyssla inför Seriefest som hålls på Malmö stadsbibliotek i helgen där vi ställer ut med fanzine och försäljning av en jubileumsantologi. Dotterbolaget 10 år!

Vi var i alla fall ett trevligt gäng som käkade melon och målade på lakan bland annat.

Årsboksmaterialet jag ritade på idag var en annons (serieettan på serieskolan sätter samman en årsbok varje år, vilket finansieras med annonser), beställd av min käre far.
Eftersom ironin går i familjen fick jag illustrera en bild gällande att min pappa är illustratör. 

Det är vår humor det. Lagom torrt.

Här är min pappa som råtta i alla fall. Bra PR till pappsen!

Eftersom jag varit så extremt kass på att uppdatera bjuder jag här(jag vet, fantastiskt!) på ett gäng bilder och skisser som jag hittade i mobilen nyss...

Noomi, karaktärsdesign till det barnboksprojekt som pågår i skolan just nu:

Random flirtig brud:

Min blyertsskavda näve och ett gäng manussidor efter en sen kväll på skolan. En kort serie om panik:

En zoom på ovan nämnda fast färdigställd. 

"Jobbigt läge på toa", ett scenario som ofta uppstår i mina berättelser:

I morgon dyker det upp mer. Lovar. Annars käkar jag upp min hatt (har ingen hatt).
Nu skriker grannen. Dags att sova.

DANCE TITTIES!!!

Även en lortig serieskapare behöver avbrott i sitt inrutade liv.
Avbrott för att klämma fram en affisch.
Den är till ingenting särskilt, det är bara härligt med tittie dance off!

Kanske att jag säljer den på kommande seriefestivaler.

kyrkogården

Senast ur högen med projekt är vad jag vid arbetsnamn kallar "kyrkogården".
Det är en kortare historia om fyra olika (till synes utan anknytning till varandra) personer som rör sig på en av kyrkogårdarna här i Malmö. Alla med olika ärenden och bakgrunder.

Än har jag bara skissat upp första sidan och arbetet går långsamt då jag tycks ha kommit in i en period där jag längtar ut till vad som verkar vara sol(!!!) mer än till ritbordet.
Dock går jag inte ut dagtid eftersom någon slags arbetsmoral satt sina bojor kring mina vrister och håller mig i skolan. Så det hela resulterar i att jag sitter på min arbetsplats, blickar ut genom de små fönster som finns, och varken får sol eller arbete gjort...

Skisser på karaktärerna finns i alla fall färdiga att beskåda.

Först ut är Anahita på raska ben. Hon är en ung, karriärslysten och stressad person som kombinerar löprundor under lunchrasten med avslappningsövningar i hörlurarna för att spara in tid.
Hon har alla de senaste prylarna och arbetar på ett stort hetsigt företag som business office manager (eller något annat svårförståeligt på engelska).

Bredvid henne står Malin stadigt vid sin skottkärra. Malin har arbetat som trädgårdsmästare på kyrkogården i snart 20 år. Hon har inte så många andra än döingar att prata med, vilket dock är till hennes förnöjsamhet.
Malin vill helst inte tänka på att hon om bara några år pensioneras.

Nummer tre på listan är Aina.
Aina bor alldeles intill kyrkogården och besöker den rätt ofta för att mata fåglar och lägga tulpaner på sin systers grav. Även hon lever rätt ensamt då barnen och barnbarnen spridits ut över landet och inte verkar finna tid i sina fullbokade scheman att åka till Malmö. Till skillnad från Malin så är Aina riktigt sällskapssjuk och drar sig inte för att tilltala främlingar och berätta någon av sina många knasiga anekdoter.

Sist ut är Lisen eller Lise-Lott (som hon hatar men ändå alltid kallas av sina envisa föräldrar).
Lisen är Så Jävla Gravid och rör sig frustande över kyrkogården under ursinniga promenader för att rasta den fåniga(Lisens ord) lilla hunden Totte som hon och fästmannen tagit över efter fästmannens dementa farmor.

Totte gillar inte att promenera utan vill helst bajsa i ett hörn hemma i lägenheten. Han gillar billig grillkorv och att slicka på Lisens svettiga fötter när hon sover.

 

Där har vi dem, gänget. Förhoppningsvis får ni se mer av dem snart.

förbannade frida

Jag var nyligen med och tillverkade en affisch till åttonde mars-demon här i Malmö tillsammans med andra medlemmar ur Dotterbolaget. Det blev en härlig potpurri av diverse stilgrepp och starka kvinns.
Hur affischen ser ut får ni se när arrangörerna väljer att publicera, men jag kan i alla fall visa upp den illustration jag bidrog med.
Affischen har temat surfing(på den feministiska vågen, inte internet) och jag valde att teckna en förbannad Frida Kahlo som surfar omkring i sin säng.

Här är hon:

Ha d gott!

kväll

 Hejhejhejej.
Här är ett utsnitt ur mitt senaste färdigställda projekt, serien Kväll.
Den behandlar vänskap, svek och tonår. Precis vad jag tycker om...
Serien gjordes i samband med min medverkan i Dotterbolagets utställning på Amalthea Bokkafé här i Malmö där temat är Sex, samlevnad och feminism.
Utställningen hänger kvar i åtminstone två veckor till, så om en som Malmöbo känner för lite finkultur är det bara att svänga förbi på Kristianstadsgatan 41.

 

 

Om en önskar läsa hela serien på åtta sidor kan en beställa ett fanzine-ex via min mail för 40kr (porto ingår). 

Allt gott!

error

Är en sån här person för tillfället. Drömmer mig bort till Harry Potters värld.

Januaris början

Snodde en lista från ett gammalt inlägg av Monkinodraw idag när jag gick tillbaka i hennes arkiv och snokade. Hon har i sin tur snott den från hanapee.

Hur har din dag varit?
Har fem tröttringar under varje öga och har lyssnat på 6 timmar av Harry Potter and the philosopher´s stone.
Så: ganska bra.
Vad skulle du ha hetat om du inte fått det namn du har nu?
Carmen, eller Ivar.
Dör lite av garv var gång jag tänker på att jag eventuellt hade kunnat heta Carmen!!! (förlåt de som heter Carmen... det är bara inte JAG)

Vilket är ditt största beroende?
Är inte särskilt beroende av något konkret. Försöker hålla mig hälsosamt avståndstagande till sådant.
Men visst står socker högt på listan, och en och annan snus letar sig väl in under läppen ibland.

Vad gör du när ingen annan ser?
Tänkte skriva att jag petar i näsan, men det gör jag ju även när folk ser..
Men, spelar i perioder in mycket när jag sjunger/rappar och sitter sedan och skäms när jag lyssnar på det. Det får ingen se, eller höra!
Mängden videos har dock minskat sedan jag bott med diverse människor de senaste två och ett halvt åren. :-(
Finns det något helt vanligt en gör som du tycker är ovanligt roligt?
Gillar att rensa avlopp. DET BLIR SÅ RENT OCH GENOMFRÄSCHT.
Kolla bara! (vet inte hur många månader av gros som gömde sig i detta duschavlopp, men det var magnifikt)

Säkert samma anledning till att jag älskar att se finnar/plitor klämmas. 

Vad beställer du på krogen?

Alltid öl.

Vilken är din största skräck?
Död och olycka. Främst kvävning.
Hur gör man för att ragga på dig?
Det går typ inte om en går in för det aktivt.
Men att vara trevlig, påläst om grundliga mänskliga rättigheter, tycka att jag är rolig utan att överdriva, och att vara givmild är väl rätt soft.
Vad har du funderat över på sistone?
Tänker mycket på hamstrar och kaniner. Orsak: okänd.
Gillar inte gnagare nå värst.
När skäms du?
Blir ofta bakfull på mig själv och skäms efter varje social tillställning.
Vem är den mest kända människa du talat med?
 Leif Loket Olsson.
Vilket uttryck använder du lite för ofta?
Najs.

Har du någon gång fått en konstig komplimang som varit bra ändå?
Att jag är bra på att gissa.
Vilket är ditt vanligaste vardagsproblem?
Att jag glömmer tvättidens slut och måste stå utanför tvättstugedörren klockan 08.00 dagen efter och vänta på nästa tvättare som kan öppna till mina fuktiga äckelkläder.
Om du bara fick ha på dig en sak för resten av ditt liv, vad skulle det då vara?
Sammetstights och min grå hoodie.
Har du slagits någon gång?
Bara halvslappt med min lillebror där vi båda stannat upp och bett om ursäkt så fort någon av oss råkat göra den andra illa på riktigt
Slåss gärna på skoj annars.
Vad ser du fram emot just nu?
Att börja skolan och följa Ett Schema.

rå

Uppgift: skräckserier!!!

Min reaktion: fanhelvete. jag kan ju inte sådant

Slutresultat: okej, bli rädd nu då

Ändå lärorikt att öva på stämningar och cliffhangers. Och jag hade kul hela tiden. Men det har jag ju nästan jämt.

En kan tro, om en känner mig, att jag är bra på det där med skräck. Eftersom jag är så urbota rädd för en massa onödiga övernaturliga saker och drömmer flera mardrömmar om natten.

Men att få ut den där röriga känslovärlden på papper är verkligen inte lätt. Skräck i serieform är över huvud taget svårt att få till då ögat läser av hela sidor direkt och därför är svårt att överraska, samt att en inte har någon stämningsmusik att luta sig mot. Heller inte det riktigt fantasieggande som kan uppstå vid romanläsning.

Jag valde i alla fall något som alltid synts hotfullt, lockande och dolt för mig(och säkerligen för miljorners andra). Skogen.
Uppvuxen med mörkret och vildmarken inpå husknuten lämnar det mig oförstående inför vad som skrämmer när det borde te sig så naturligt och vardagligt med skog.
Jag uppfylls av skräckblandad förtjusning och väntar ett sagoväsen bakom varje trädstam, knöliga bestar i skuggorna och hala händer som känner sig fram i sjö och vattendrag.
En av de mest obehagliga figurerna i min spökvärld var(och lite är...) skogsrået. Jag vet inte vad det är med just henne som jagar mig (då hon ju främst är ute efter att sluka män, denna mystifierade och ondsinta kvinna (heja patriarkatet)), men kanske är det något med den där ryggen av bark och förmågan att lura en på villovägar i det stora otrygga.
Jag surfade loss kring denna myt och fann systern sjörået som senare kom att figurera i min serie, om än relativt dold.
Hon lever i djupa sjöar och tjärnar, täckt av alglikt slem, väntandes på att just du ska kasta dig i det svalkande vattnet.

24 timmar vanvård av självet

I slutet av november utsattes vi elever på serieskolan för en stor prövning. Vi skulle testas i uthållighet, ambition, idéprocessande och bortdomnad ändalykt.
Det var dags för det årliga 24 seriesidor på 24 timmar.
Jag var vid tidpunkten ganska så avstängd tankemässigt, så nervositeten skötte min kropp själv, utan inblandning av psyket. Lagom till att startskottet gick satte min mage igång med århundradets (nåja) magkatarr. Till en början var mitt tecknande således haltande, men med några timmar i ryggen ett hundratal darriga blyertsstreck var jag äntligen i gasen.
Den för omvärlden totalt onödiga uppgiften höll för en gångs skull många elever kvar på skolan till sent och ute drog sig den obefintliga solen undan och det blev natt.
Jag hann balla ur, äta godis, halvsova hopvikt i vår lilla soffa, dansa aerobics med klasskamrater och förstås rita en 24 sidor lång serie på 19 timmar.
Vid sex-snåret på morgonen lufsade jag förvirrat hem, kisandes mot gatlyktor och yrande regndroppar. Tiduppfattningen var ett minne blott och varje led i kroppen skrek efter att få sträcka ut sig.

Jag är inte så väldigt stolt över min serie, men med tanke på hur snabbt den kom ut var det väl bra jobbat antar jag.
Det känns på något vis lite naket och ovant att lägga ut ett sådant här arbete.
Jag ser ju alltid brister och fel i det jag gör, men här har jag inte haft möjligheten att dölja dem med noggrannhet och redigering. Bilderna är som de är, skruttiga och fläckiga. Men färdiga.