tisdag 19 april 2016

tiden

att semestra själv.
det sitter jag och tänker på.


det här har känts som en fullsmockad vår, men jag kan inte riktigt komma på vad jag gjort.
jag längtar och olängtar till hösten. ja, jag är där i sinnet redan nu. sommaren går för fort och är redan så förutbestämd för mig, så den får inte vara med!
jag kan sakna hur det var när en var barn. när varje upplevelse var en ny erfarenhet, och därför lade sig på minnet och därmed saktade ner tiden. så mycket går på rutin nu. min hjärna hinner inte med.
jag saknar dock inte att sitta i tyskasalen i sexan och se hur en minut sniglar sig förbi och varje lektion känns som flera timmar.
nu går även det mest tråkiga rätt snabbt.
...deppigt.
i alla fall, det jag kommer ihåg från våren (eftersom resultatet ligger framför mig på bänken) är att jag ritat förstås. här är tre färdiga sidor från den första delen ur projektet. (de hänger inte samman)



nu bet jag av en bit av min tand på ett hårspänne. kommer aldrig sluta peta på det nya vassa som uppstått i min mun.
kommer aldrig sluta bita på naglarna. klämma porer. rycka bort hårstrån.
varsegod för värdelös info.